Morgonjogg över hedlika landskap.

När jag vaknade tidigt imorse var hela huset tyst.

Utanför låg dimman som en våt filt över marken. Jag bestämd emig ganska snabbt att försöka, ytterst försiktigt, testa löpsteget. För första gången sen innan sommaren. Om foten skulel kännas det minsta konstig, skulel jag bara gå. Jag bestämde mig också att varva gång och jogg under hela passet. En minuts jobb- en minuts gång.

Jag begav mig ut och det var så vackert ute att jag känd emig andäktig. Diset skapade en mjuk sol som inte på långa vägar hade vaknat upp ordentligt. Stigen började genom den hedlika Gudrun-skövlade f.d. skogen som nu var en tät massa av låg björksly och vit dagg. Det var så oerhört vackert. Jag ville aldrig sluta springa och jag ville inte komma hem igen.

Rundan var 2 kilometer. vilket kändes som en perfekt start. Biten jag sprang blev väl kanske 1,5 km lite knappt skulle jag tro. Helt enligt min ”försiktighetsplan”. Pulsen stack iväg, det var jobbigt, men härligt. Löpningen gör så mycket med kroppen, med huvudet, med livet. Det kändes helt enkelt fint att få vara där just då.

Tid: 20 min
Sträcka: 2 km
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 234

Etiketter: löpning, morgonträning, promenad, rehab