Strutshuvudet skruvar oroligt på sig.

Imorgon är det måndag. Inte vilken måndag som helst heller, dte är måndagen då dte är dags att ta tag i sig själv igen. Herregud vad läskigt!

De senaste veckorna har verkligen inte gått i tränandets och kämpandets tecken. Men ätits, det har det gjorts. Okej, jag kommer att ha gått upp ett flertal kilon (blä), det både känns i kroppen och på kläderna, men det som känns jobbigast är nog känslan av att blivit överkörd av en mangel och väckt liv i det där tråkiga hetsätandet.

Det är som om det inte spelar någon roll hur mycket man har ätit, hur mätt man än är, hur oerhört motbjudande det känns att äta, så vill man ändå har mer. Något i munnen, något att tugga på, något att äta. Sjukt, visst är det?

Nu låter det oerhört dramatiskt, när jag hör andra prata om hetsätning ser jag framför mig någon som trycker i sig tårtor och glass och godis och bakverk utan hejd i flera timmar. Sen så tänker jag ”men sån är inte jag”. Riktigt så fungerar det ju dock inte. För mig är hetsätandet snarare den här känslan av att vilja äta och äta, trots att man både är mätt och inte alls har något som helst fysiskt behov av mat. Att leta i skåpen efter något att äta och överäta varje gång man äter. Att äta utan att bry sig särskilt om smak eller vad man äter, att känna att dte är bråttom att få i sig maten att man måste skynda i sig det man äter.

Mycket kan man säga, men sunt är det inte i alla fall.

Så, visst är jag nervös inför vågen imorgon. Men mer nervös är jag över att  börja kämpa igen. Kämpandet handlar inte lika mycket om träning för mig, för träningen är ingen kamp. Träningen är kul, även om den ibland känns oinspirerad och omotiverad. Kämpandet för mig handlar om att våga låta bli att äta. Att nöja sig med den mat som kroppen vill ha och våga stå emot den mat som huvudet vill ha. Det är svårt! Då måste jag kämpa.

Så, nu är det dags att leva upp till sitt namn. Äta Träna Kämpa.

I’ll do my best.

Etiketter: , , , , , ,

9 svar to “Strutshuvudet skruvar oroligt på sig.”

  1. Maria Says:

    Följer din blogg varje dag, och jag känner igen mig så väl i det du skriver. Har själv ramlat tillbaka i gamla ovanor de senaste veckorna, och detta har resulterat i plus på vågen naturligtvis.

    Jag har verkligen överdoserat min kropp med socker, och nu börjar ångesten komma krypande igen. Varför är det så j*vla svårt att låta bli och stanna på rätt bana?!

    Ska som du ta tag i det här nu igen, med början idag. Och jag ska ge mig f*n på att denna gången ska det gå bra!!
    LYCKA TILL!

  2. Kicki Says:

    Kan inte annat än att instämma i vart enda ord du skriver… Men jag håller på oss 😉

  3. fetsmart Says:

    Idag startar i all anspråkslöshet ”4WeekDietSuperRace”, inga regler, inget krångel, valfri metod och målsättning, men lite positiv press att ge vikturvan en knorr neråt och humöret dito uppåt – om nägon är intresserad… 😉

    http://www.fetsmart.se/blog/2010/07/19/4weekdietsuperrace/

  4. smalajessica Says:

    Självklart vet vi att du kommer göra ditt bästa. Kämpa nu! KRAM

  5. Evalinn Says:

    Jag känner så väl igen mig. Men kom ihåg, att det är inte vågen som säger något om vem du är, utan det faktum att du jobbar med dig själv (inte bara din kropp, utan dig själv som person, din självbild osv) – att du vågar göra det! Det är oerhört starkt av dig.

  6. Ulrika Says:

    Även jag känner igen mig i dessa funderingar. De senaste tre veckornas semester har resulterat i några kilo + på vågen vilket inte var helt oväntat med tanke på att 7 dagar spenderats på ett all-inclusive hotell i Italien. God mat och möjlighet att ta om många gånger är inte någon hit när man har svårt att lyssna på att kroppen säger ”det räcker nu” när huvudet säger ”mer mer, det här var gott”.. Men nu är det full fart framåt som gäller och kilona går ju att omvandla till energi i framtida träningspass!

  7. therese Says:

    fortsätt kämpa på ! nu är jag äntligen igång igen känns det som !! haft min svacka nu i evigheter. tränade på ”riktigt” idag efter 2jävlamånaders uppehåll!!

    Vi klarar allt!

  8. Dessi Says:

    Förstår känslan av att inte kunna sluta äta fastän man är mätt. Det var inte förrän jag skar ner på kolhydraterna, slopade lightprodukterna och började äta mer animaliskt fett som jag faktiskt blev nöjd. Det är ingen mirakeldiet, men för mig som alltid hetsätit och ätit mycket är det väldigt skönt att slippa det nu. Om det nu hjälpte mig (och många fler som jag möter och läser om), så varför skulle det inte kunna fungera på dig? Det skadar inte att testa 🙂

    Jag kan inte nog rekommendera boken ”Hjärnkoll på vikten”.

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127119211

  9. Pärlan Says:

    Åh vad jag känner igen mig. Jag är exakt likadan. Får perioder då jag bara äter och äter. Skiter i vad jag äter. Bara jag äter. Och ibland kan jag göra nästan vad som helst för att få något att äta. Och ofta känner jag verkligen ”det här är sjukt” men fortsätter. Fy fan vilket beteende. Men fy fan också vad skönt det känns att inte vara ensam.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: