Egentligen var varken jag eller syrran särskilt taggade inför träning idag. Men det får ju inte gå huur lång tid mellan styrketräningspassen, eller hur? jag hade tänkt att vi skulel köra pass nr som min PT knåpat ihop,men dte ville sig verkligen inte. Vi hittade inget bra ställe att vara på, det gick segt och jag hade noll motivation.
Efter ett varv då vi verkligen inte sprudlade med energi, så la vi ner. 20 minuters seg styrekträning fick en ände. Istället kläckte vi idén att köra en intervallpromenad. Vet ni inte vad det är? Det visste jag inte heller, förrän idag. Man går rask i två minuter, sen kör man någon jobbig övning i 1 minut, exempelvis höga knän, hopprep, upphopp eller något annat härligt. Sen fortsätter man så, så länge man vill. Vi körde i 40 minuter och det var rätt roligt. Jag och syrran valde övning varannan gång och det var också kul, att bli tillsagd vad man ska göra och inte behöva tänka själv jämt.
Efter de där glasbitarna i min lunch tidigare, har dagen liksom inte riktigt hämtat sig och jag hade nog behövt ett tufft, svettigt och totalt träningsgläjde-fyllt pass idag. Det blev inte så. Det blev mellanmjölk. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Därför är jag lite smådeppig och tycker synd om mig en kvart till. Sen får det vara nog.
Etiketter: Träning
juni 24, 2010 kl. 22:50 |
Jag hade precis samma upplevelse några hundra mil bort, i Norrköping närmare bestämt. Men det viktiga är att man är sugen på ett jävligt bra träningspass – det tyder ju på att det bara handlar om form!