Ibland glömmer jag bort det och får för mig att det bara är jobbigt och tungt att träna. Jag drar mig och viiill inte gå till gymmet. Det märkliga är att när jag väl kommer dit sedan, så är det nästan alltid med ett stort leende jag går därifrån. Hur kan det vara så svårt att komma ihåg?
Nog för att jag missade löpcirkeln imorse, men jag hade också bokat in en timmes PT vid lunch och den tänkte jag inte missa. Vi körde ett liknande pass som förra veckan. Enbart styrka och fokus på rygg, bröst, triceps och mage. Det var roligt, svettigt och utmanande, då vissa bröstövningar gjordes extra tunga genom att vi gjorde den på balansboll, med bara överdelen av skulderbladen på bollen. Det tyckte min kropp tydligen var sjukt jobbigt. Fråga mig inte varför. Mina svagheter – bröst och axlar gör sig ständigt påminda. Ska bli sjukt stark även i de muskelgrupperna. Punkt.
Ibland kan styrketräning vara så oerhört roligt. Det var en sån dag och jag försöker hålla mitt löfte till min PT om att vara på lite bättre humör varje gång vi ses. Det hjälper.
Tid: 50 min
Maxpuls: 163, 80%
Snittpuls: 116, 57%
Kaloriförbrukning: 325
Etiketter: PT, Styrketräning, Träning
maj 24, 2010 kl. 22:17 |
Hm..jag vill också droppa i vikt så som du gör! Orättvist..men hejja dig! 🙂
maj 24, 2010 kl. 22:36 |
Ja, visst är det konstigt. Det är ju sällan man upplever en negativ känsla efter att ha tränat. Jag vill nog säga aldrig.
Jag måste verkligen ta tag i min styrketräning, jag vill ju men det har helt enkelt inte blivit av.
Heja, heja på dig.