I obanad terräng, bland mygg och knott.

Det kanske inte blev någon direkt revansch, benen kändes fortfarande tunga och det var jobbigt att springa. Men, det var som en revansch i sig att komma ut en gång till, trots att det varit så jobbigt imorse.

Dagens andra löppass blev helt annorlunda. Jag bestämd emig för att försöka springa så mycket som möjligt på obanad mark, allt för att testa vad mina Columbia Ravenous egentligen går för. Har man ett par terrängskor att testa, så ska de ju testas i sitt eget element – terrängen, inte sant? (Efter några fler pass ska jag ge er en liten utvärdering vad jag tycker om skorna.)

Så jag började helt enkelt med att dyka in i hingsthagens 30 hektar och sprang på småstigar som hingstflocken trampat upp, nästan genom en liten myr, men jag hann väja i sista sekund. Dte blev en hel del väjande och hoppande över stock och sten, sådär så att man känner sig som ett barn som är ute och leker i skogen. tyvärr var jag inte helt ensam i skogen utan sprang på en hel del mygg och knott. Jävla elände! Svalde en mygga eller två innan jag kunde fortsätta och tog mig ut ur hagen, in på ett gammalt hygge som numera är igenvuxet med sly. Utan stigar. Önskar att jag hade kunnat fota när jag försökte ta mig igenom en vägg med sly och samtidigt oroade mig för fästingar och andra blodsugande djur som hade direktaccess till min bara hud på ben och armar. BLÄ!

Sen hittade jag en skogsstig och efter det tickade det på. Men jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt och tungt. Jag förstår inte hur det ena dagen kan kännas som om man är oövervinnerlig och kan springa hur långt/snabbt som helst, för att i nästa knappt orka springa en kilometer i hyfsat tempo. Å andra sidan var pass nr 2 idag inte menat att vara snabbt. Det satte terrängen definitivt stop för.

Men oavsett hur jobbigt eller inte jobbigt det var (inte lika som morgonens pass iaf), så kan jag inte annat än vara sjukt stolt över att jag tog mig ut igen och nöjd med prestationen. Och, jag var svettig nog för att tycka att ett dopp i sjön efteråt var härligt uppfriskande och inte kallt. Sweet.

Tid: 36 min
Sträcka:4,91 km
Tempo: 7:20 min/km
Hastighet: 8.18 km/h
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 163, 80%
Kaloriförbrukning: 472

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “I obanad terräng, bland mygg och knott.”

  1. Camilla - BMI36 Says:

    Bra att du testade hårt. Kul. Vilken fart du har. 8 km i timmen orkar jag bara på löpbandet än så länge, ute i naturen går det lite trögare än så länge men… det blir bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: