Backintervaller kvart i sju en måndagmorgon.

Jag var iofs oförskämt pigg när klockan ringde 05:50 imorse. Men på riktigt, vad är det för tid att vakna på egentligen? Glädjande att solen lyste, redan så tidigt och det såg lockande ut, utomhus.

Precis som jag nämnde tidigare, kände jag dock stor skräck inför passet. Jag visste att det skulle bli fruktansvärt jobbigt och det räckte för att få mina morgonnerver på spänn. Omedvetet letade jag igenom kroppen efter tecken på minsta lilla orsak till atsälla in. Vilken mes jag är va? Men jag fick bita ihop, ta mig ner till gymmet och bara satsa stenhårt.

Vi var fem morgonpigga löpare för dagen och vår PT fick som vanligt känna sig som tuppen i hönsgården. Planen för dagens pass var backintervaller. Backintervaller låter precis lika jobbigt som det är, kan jag bara meddela.

Efter att vi letat reda på områdets absolut längsta och brantaste backe och värmt upp med löpning dit och lite löpskola blev det så dags att bita tag i intervallerna.

FY VAD JOBBIGT!

5 vändor upp och få ner pulsen på väg ner, direkt upp igen när vi kommit ner.

5 vändor låter kanske lite, jag kan lova att efter 3 vändor trodde jag att jag skulle dö. Efter de fem första vändorna vilade vi någon minut innan vi körde en omgång till med 5 intervaller. Kroppen var i chock. Mjölksyran gjorde benen som tunga, energilösa stockar. Ändå känner jag sådan skillnad sen sist jag sprang i samma backe. Det går ju att hålla tempot hela vägen. Upp med blicken, fram med höften, spänstiga vader, upp och framåt.

Solen värmde och vattnet låg spegelblankt bredvid gångvägen där vi kämpade på. På något vis kunde jag inte komma på något bättre sätt att starta en vecka, även om jag så höll på att dö på kuppen.

Den dryga kilometern tillbaka till gymmet kändes evighetslång och pulsen vägrade att sjunka. Väl tillbaka på Sats kändes det som om jag skulle svimma, svårt att köra så hårt utan ordentlig frukost imorgon. Men roligt var det! Visst, det fanns anledning att känna skräck innan passet, men jag klarar det ju. Det är det som är så fantastiskt. Jag klarar det.

Tid: 55 min
Maxpuls: 187, 92%
Snittpuls: 165, 81%
Kaloriförbrukning: 741

Annonser

Etiketter: , , , , ,

7 svar to “Backintervaller kvart i sju en måndagmorgon.”

  1. Träningsglädje Says:

    härligt! sprang också backe idag men har svårt att veta hur lång backen bör vara. ungefär hur många sekunder varade er backe?

  2. Thea Says:

    Vad glad jag blev av inlägget och avundsjuk. 🙂
    Det låter så härligt. Superbra jobbat!

    Jag har en backe som jag ska satsa på att ta mig uppför denna höst. Köra lite backintervall men antagligen blir det PW/stavar.

  3. Nathalie Says:

    Härligt jobbat 🙂 Även jag körde backintervaller idag, 30 sekunder upp, 60 ner gånger 10 upprepningar 🙂

  4. Wellbeingofme - Välmående, Lågkolhydrat-kost, Träning & Positiv energi Says:

    Åh backintervaller, det låter jobbigt som fan, men ändå härligt! Det måste jag testa. Har själv precis varit på gymmet och kört lite intervallträning på löpbandet, och jag har kommit fram till att jag faktiskt gillar intervallträning. Så backintervall får bli ett projekt som skall utföras inom snar framtid 🙂

    Har du någon aning om ungefär hur lång backen var som ni sprang i? Bara på ett ungefär. Jag vet nämligen inte riktigt hur lång och hur brant backe jag skall leta upp för att få mig en redig utmaning 😉

  5. JoHo Says:

    Grattis, vad du är STARK!! 🙂

  6. Lotta Says:

    Grymt Ella!!! *imponerad*

  7. Filip Says:

    Keep up the good work!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: