Egna reflektioner kring äta kontra träna.

Det var jätteintressant att ta del av era funderingar kring kost och träning. Varför jag lyfte ämnet överhuvudtaget beror inte så konstigt nog på att jag själv funderat en hel del över det den senaste tiden.

Jag upplever mig vara kluven i frågan. Vill jag nå mina mål, med vikten, så måste jag först och främst fokusera på maten. Då blir träningen mer ett sätt att hjälpa viktnedgången och alltså tränar jag för att inte behöva dra ner lika mycket på maten.

Men ju mer jag tränar, desto mer vill jag prestera i träningen. Vilket ju är logiskt. Men för att prestera i träningen, så måste jag ge kroppen näring och energi som främjar träningsresultat och det är en helt annan sak än att äta för att främja viktnedgång. Där blir det en krock, har jag två mål, som kräver två olika typer av kosthållning, så är det lätt att svänga hit och dit med kosten. Om jag kräver av min kropp att prestera och förbättras, så är det tufft att ligga på kaloriunderskott, oavsett hur stort eller litet det är. Vill jag gå ner i vikt, så bör jag jobba med någon form av kaloriunderskott, stort eller litet, beroende på hur snabbt det ska gå.

Många av er pratar om att kunna unna sig lite mer onyttigheter när man tränar, för då ”spelar det inte lika stor roll”, därför var det väldigt intressant att läsa Åsas kommentar, som var precis tvärtom.

”Är jag inne i en period då jag tränar extremt mycket då äter jag bra. Är jag inne i en softare period av min träningssäsong då kan jag unna mig liter mer gotta (läs godis) kanske några fler ”tomma” kalorier, men fortfarande bra mat så att jag får i mig bra näring.

Jag kan tillexempel planera in att på lördag blir det lite extra gott med godis eller dessert av något slag. Kanske ett glass vin eller champagne eftersom jag inte ska träna på söndag. Så skulle jag inte kunna tänka under veckorna då jag tränar hårt.”

Flera av er skriver att ni tränar och äter för att må bra och jag hoppas att det är så för de flesta, kanske är det först när man har mer specifika mål med sin träning/sin kosthållning som man börjar tänka i banor som ovan. Clara ansåg att tankarna lutade åt ätstörningshållet och det kan låta hårt, men jag förstår precis vad hon menar. Ibland blir det för stor fixering kring vad som är ”nyttig” och vad som är ”onyttig” mat, jag tycker att ”näringsrik” och ”näringsfattig” vore mycket bättre uttryck.

Så, hur ska jag göra med min mathållning? Jag tror att jag måste sätta mig ner och fundera igenom vad som är mitt huvudmål ordentligt, fokusera på det och anpassa kost och träning kring det. Nu vet jag ju någonstans att det vore smartast att jobba med vikten som prio nummer ett och låta alla träningsmål, komma som prio 2. Men hur ska jag, men min önskan att hela tiden prestera, kunna nöja mig med insikten att fokuset med träningen är inte i huvudsak att bli bättre, inte just nu iaf. Huvudsaken med träningen är att hjälpa mig att nå mitt viktmål. I sånt fall skulle tider på milen och korta, kvalitativa pass inte vara lika intressanta utan fokuset skulle ju mer ligga på träning som bränner mycket, som är relativt skonsamt för kroppen, så att man kan hålla på längre tider och inte behöver lika mycket återhämtning mellan passen.

När jag når min målvikt, alternativt kommit ner till en vikt där jag känner att viktminskningen inte behöver ligga i fokus längre, dvs, viktminskningen kan få gå riktigt långsamt. Då kan jag lägga träningen som prio 1 istället. Satsa mer på kvalitet, satsa på att bli snabbare, starkare, uthålligare, spänstigare, mer balanserad. Peaka min fysiska form.

Det känns dock väldigt tråkigt, jag älskar ju träningen, inte motionerandet; tränandet. Strävandet efter att bli bättre. Att se resultaten. Givetvis utesluter det ena inte det andra, bara för att jag lägger huvudfokuset på viktminskningen ett tag till, så kommer jag ju inte sluta prestera i träningen, men jag tycker att det känns lite orättvist att kräva att min kropp ska prestera, fastän jag inte ger den optimal energi att jobba med. Förstår ni hur jag tänker?

Låter det vettigt?

Etiketter: , , ,

7 svar to “Egna reflektioner kring äta kontra träna.”

  1. JoHo Says:

    Jag förstår PRECIS hur du tänker! Och det ÄR en svår balansgång! Jag hade lite samma ”moment22” nu efter graviditeten… ville ju dels bli av med grav-kilon, men ville också ”komma tillbaka till min pre-träningsform” vad det gällde kondition och styrka. Men eftersom jag ammade ville jag samtidigt låta kroppen fokusera på det…! Så jag kompromissade och gick långa och många promenader, gympade ”lugnt” och tänkte inte på hur mycket jag åt eller så… men gärna att det skulle vara ”näringsriktigt” (+ lite för mycket godis hehe) När jag slutade amma började jag jobba på att bli starkare och orka längre – och då svarade kroppen med att gå ner ett par kg…

    …vet inte om den storyn kan hjälpa dig dock… hm? Men jag tror verkligen att kroppen – om den får rätt förutsättningar (byggstenar och träning) – omvandlar sig till sin ”optimala” form (sen är det inte säkert att kroppen vill riktigt samma som hjärnan… kroppen gillar ju att ha fettreserver i större utsträckning än vad hjärnan ofta gör :p)

    Lycka till med din balansgång! Kram!

  2. Anna Says:

    Hej,
    Blir så ledsen när jag läser att du ska dra ner på träningsambitionerna till förmån för mer lågintensiv och skonsam träning. Spontant vill jag ropa ”Nej, du tänker helt fel!”. Jag tror att det är bättre att skära på passens längd än på intensiteten. Om du äter klokt i samband med träning kommer du att orka träna lika hårt som tidigare(=tung, tung styrka, snabba intervaller) men kanske inte lika länge. Komplettera denna tuffa träning med en massa vardagsmotion så är du hemma.
    Du måste förstås vara noga med kvaliteten på det du stoppar i dig (vilket du förstås redan är), brassa på med protein för att spara på muskelmassan.
    Du som är så bra på utmaningar – inspirera dina läsare med ett prestationsbaserat mål!
    Slutligen: sluta tänka på dig själv som tjock. Du är stor och vältränad med potential att bli ännu mer vältränad om du fortsätter träna som du gör.
    /Anna

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Tack för kloka invändningar 🙂
      Jag förstår vad du menar och jag förstår också din motsättning. Jag kommer givetvis inte ha möjlighet att sluta träna prestatonsinrikttat, vi snackar inte om att ta bort all rolig, hård träning, till förmån för långa promenader, då skulle jag storkna, jag vill ha puls och jag vill ha ”svinjobbigt”. Det jag menar är kanske att jag inte behöver vara så fokuerad på just förbättring, utan mer ”nötning” framöver. Jag tänker mig ungefär samma träning som tidigare, men med litet ödmjukare tänk. Dvs, inte vara s fokuserad påhur snabbt jag springe rmilen, utan snarare vara mer fokuserad på att jag springer. Förstår du hur jag tänker?
      Varje gång jag tränar har jag alltid krav på mig själv att bli bättre, vilket väl är helt normalt, men dte är inte så schysst att kräva sånt av kroppen när man samtidigt inte ger den tillräckligt med energi för det.
      Kanske?
      Risken blir att jag börjar äta mer och det är ju faktiskt inte tanken.
      Det är svårt, för jag älskar ju träning och jag älskar att träna hårt och prestera. Men kanske skulle det bästa för min prestation vara att gå ner 10-20 kg till och sen fokusera stenhårt på träningsprestationen, då har jag ju en hel del gratis i form utav en lättare kropp. Hrm, svårt!
      Ang tjock, jag tycker nog fortfarande att jag är tjock stundtals, det är så svårt, hur ska man lära sig att tänka om?

      🙂

  3. Ulrika Says:

    Du har helt rätt i att du inte kan förvänta dig toppresultat av träningen om du samtidgt ska ligga på kaloriunderskott.. risken är dessutom att du blir sjuk då det blir för hård påfrestning för kroppen. Jag tycker att du ska fundera på vad som verkligen är ditt mål. Om det är att må bra i nuet och träna och låta kilona försvinna i den takt de försvinner eller om det handlar om att vara disciplinerad och låta träningen komma i andra hand. Att kombinera hårdträning och bantning är och har aldrig varit en bra kombination. Var snäll mot din kropp.
    Kram

  4. Anna Says:

    Hm, ja – hänger med i ditt tänk. Har själv svårt att se träningen bara som en ”lek” utan är väldigt prestationsinriktad. Dumt att nästan vara rädd för ett pass för att man vet hur mycket man måste kämpa. Vad jag försökte säga var bara att det faktiskt syns på dig att du tränar, även om jag respekterar att du vill gå ned i vikt. Tycker att du har en bra ”ram” att bygga på som man säger i gymvärlden. Att sluta betrakta sig själv som tjock är förstås svårt, men jag tror att träning kan få en att glömma en massa komplex.
    Ha en trevlig majdag!
    /Anna

  5. kristinstenberg Says:

    Det är svårt att sluta se sig själv som tjock. Jag har gått från storlek 48 till 40 i byxor men kan ibland fortfarande känna mig som världens tjockades. Det hjälper att se på bilder från hur det var innan. Jag tror att man måste låta det få ta tid också. Har man sett ut på ett sätt väldigt länge tar det ett tag att vänja sig vid att se ut på ett annat. Ta vara på de tillfällen då du inte känner dig tjock.

  6. Träningsglädje Says:

    jag tycker du tänker för mycket. just do it. om du syftar på tider när du pratar prestation så kommer du i alla fall ha lättare att springa snabbare ju mindre du väger – vilket kanske väger upp att du inte är lika fulltankad med energi till vartenda pass. du kan ju tanka med energi till de dagar du verkligen vill prestera (läs: prestera = jämföra sig med någonting annat vare sig det är en annans tid eller din egen tid)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: