Where is my fightingspirit?

Varför känns det helt plötsligt omöjligt att gå upp någon timme tidigare på morgonen för lite morgonträning? Varför tänker jag ”jobbigt” kring träningen, vilken dne än må vara, just nu? Inte så att jag inte vill, men jag anstränger mig liksom inte.

Jag bygger upp någon form av neggig bild av mina inplanerade träningspass ”det kommer bli sjukt jobbigt” osv. och känner mig allt  som oftast orolig för att jag inte är vältränad nog, för pass, som jag har tränat utan problem under lång tid.

Det är som om min fightingspirit har tagit ledigt.
Jag fortsätter träna, jag gör det jag ska, men var är pannbenet av renaste stål som pushar det där allra sista?

Bekvämlighet får inte styra min värld.
Hjälp mig!

Annonser

7 svar to “Where is my fightingspirit?”

  1. kajakrille Says:

    Bra jobbat!

  2. Fummelfot Says:

    Hej!

    Hade precis samma problem ett tag. Lösningen för mig blev att göra något annorlunda, något nytt. Jag vet att det låter helt värdelöst med att säga ”Gör något du tycker är roligt!” men… det funkar. Kika efter nya övningar, spring där du inte sprungit, prova ett nytt pass, dra med någon kompis och gör något ni inte brukar, vare sig det är trail, dans eller klättring. Lite sällskap brukar faktiskt hjälpa, även om det kan vara trixigt att få till! Och – det här har jag lärt mig av dig. 😉 – affirmera mera! Skriv en lapp, upp på något synligt ställe (jag har det som bakgrundstext till mobilen).

    Sist, men inte minst – det suger, men det är en tillfällig svacka, jag lovar! Du kommer att fixa det, precis som du fixat värre saker innan!
    Kram!

  3. Wellbeingofme - Välmående, Lågkolhydrat-kost, Träning & Positiv energi Says:

    Jag har varit inne i en likadan period de senaste dagarna, och är fortfarande delvis, bara det att jag igår och idag gav mig fan på att ge allt ändå. Men jag känner så väl igen känslan du beskriver, och jag vill bli av med känslan – NU!

    Tycker dock att fummelfot har gett fina tips ovan, jag får nog prova de tipsen =) Det kan ju åtminstone inte skada!

    Hoppas att vi båda lyckas komma upp riktigt på topp snart igen! Kämpa på

  4. Träningsglädje Says:

    leta efter den under en sten. typ längs med 15km-slingan i ursvik. eller, den kanske finns på milslingan? eller på hinderbanan i karlberg? eller på ett nytt träningspass? i en squashhall kanske?

  5. Thea Says:

    Jag tycker du är hur duktig som helst som faktiskt fortsätter att röra på dig trots att din fightingspirit har gått och gömt sig.

    Många bra tips du har fått och jag kan inte annat än instämma.
    Finn nya sätt att motionera på.
    Du får öva dig mentalt, tänka om när det gäller ”det kommer bli sjukt jobbigt” och inte få en negativ känsla av det. Försök att se träningen som du faktiskt gör som något positivt, trots utebliven jävlaranamma.
    Ta din målbild och föreställ dig hur du mår då du tränar, föreställ dig att du har den där fightingkänslan och det där pannbenet av stål, varför inte 10 min på morgon och 10 min på kvällen.

    Man kan inte alltid vara på topp men DU lär hitta den igen, det tvivlar jag inte på.
    Kram

  6. emmaluu Says:

    Det är sjukt hur otroligt mycket som sitter i huvudet, hur det kan både göra en stark och svag. Jag har dock inga tips, vet själv att jag ibland hamnar i sånna perioder och ibland så slutar det med att jag tvingar mig själv eller att jag ger upp och börjar om igen när jag känner att jag ”mår bättre”. Hoppas känslan försvinner snart! kram

  7. Millis Says:

    Jag har också tappat min fighting spirit lite just nu. Känner mig motarbetad av min kropp just nu. Hade kommit igång med joggträningen så himla bra och tyckte det var så kul att springa, men det verkar som att mina knän och benhinnor tycker att det här med att springa, det är inget för mig. Knäna bråkar med mig från och till och igår började dessutom benhinnorna göra sig påminda, lite märligt dock eftersom jag sprang senast i fredags och inte känt någonting i benhinnorna förrän igår eftermiddag.
    Känns som jag springer hos sjukgymnasten för jämnan. Jag vill verkligen inte ge upp löpningen, tycker det är så sjukt kul och tanken är ju att jag ska ta mig genom Lidingö tjejlopp i höst och då vill jag gärna kunna träna nu så jag slipper stressträna inför det i sommar. Så var det förra året, vilket ledde till benhinneinflammation en masse.
    Sitter just nu och funderar på om jag ska våga mig på ett försök ikväll eller om det bara är korkat. Kanske bättre att vänta några dagar och se ifall det ger med sig och bara cykla under tiden… Men just idag längtar resten av kroppen efter att springa även om mina underben kanske inte tycker det vore en bra idé… Blääääh, ja du förstår, fighting spirit tillfälligt stukad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: