”Fall inte för tröstätandet och de snabba kolhydraterna!”

Jag har fått mail, kommentarer och pepp från alla möjliga håll och budskapet ovan har varit ganska genomgående.

”Fall inte för tröstätande och de snabba kolhydraterna nu när du är sjuk!”

Som om någon läst mina tankar.
Jag får bekänna att jag redan fallit, stenhårt, några gånger. Fast, jag räknar inte måndagens godisintag som ett fall, det var planerat och ljuvligt och helt underbart. Men sen var det där med att inte stoppa saker i munnen bara för att man är uttråkad/ledsen/stressad/sjuk/inte kan träna bort sina känslor.

Så det är väl lika bra att jag bekänner färg. Jag har fallit för frestelsen, jag har ätit bara för att ha något att stoppa i munnen. Det är dock inget jag känner mig upprörd eller ledsen över såhär i efterhand, men lite dumt känns det ju, för det leder mig ju inte direkt framåt. Nog för att den stora, fantastiska kanelbullen igår med två små kakor till var väldigt goda och kändes ”välförtjänta” mitt i all stress med att få ihop grupparbetet, men inte tusan var den särskilt motiverad. Framförallt inte om vi plockar upp ett litet minne från i tisdags, när jag bara råkade äta en kanelbulle när jag stannade och tankade. Och hur var det nu i helgen? Ingick det inte kanelbullar på frukostbuffén?

Herregud. Jag har blivit kanelbulleberoende!

Jag önskar liksom att jag kunde säga att ”Herregud nej, jag skulle väl aldrig falla för frestelsen.” Som om det vore den enklaste sak här i världen. Men det kan jag inte, så jag antar att det gör mig, mänsklig? Normal?

Men nu ska den här mänskliga individen sätta lite hårt mot hårt, för i dagar utav sjukdom, väldigt inaktiva dagar, så kan man ju faktiskt strunta i de snabba kolhydraterna. I dagar av träning och friskhet, så kan väl en kanelbulle få slinka ner nån gång ibland, då får man bara öka tempot lite extra på löpbandet så är det inget mer att hetsa upp sig över. Men det är så dumt att ge kroppen mer energi, när den inte gör av med någon. Och på måndag ska jag ju väga mig, oavsett. Och då skulle det ju kännas ganska skönt om det inte sitter en massa kanelbullar på vågen och skrattar åt mig ”Du föll för frestelsen, du föll för de snabba kolhydraterna, haha!”

Så nu, kära läsare, drar vi åt svångremmen lite. Inte så mycket, bara lite.
Och jag ska försöka att inte falla för frestelsen något mer, den här veckan.

Annonser

Etiketter: , , ,

9 svar to “”Fall inte för tröstätandet och de snabba kolhydraterna!””

  1. Running girl Says:

    Åååå kanelbullar. Tur att jag inte bor i Sverige så jag slipper bli suktad. Här finns inga vettiga kanelbullar utan mest sockerindränkta kanelbullsliknande bakverk. Alldeles för söta och sliskiga.

  2. Träningsglädje Says:

    no more kanelbullar. om det inte är planerat ätande. i eftermiddag lanserar jag min beach 2010-plan. där finns det åtgärder för sådant som oplanera kanelbulleätande. och så finns det massor av plats för galna utmaningar! 🙂

  3. Märta Says:

    Men jag håller med. Det svåraste som finns är att förklara för sig själv varför man inte kan stoppa i sig massa kanelbullar när man är sjuk. Eller något annat för den delen. Tidsperspektivet blir så skevt, istället för att berömma sig själv för att man inte stoppat i sig något onödigt på en vecka gäller detsamma för en timme. Tröstätning i all ära men tröst i kombination med uttråkning är nog det jobbigaste som finns.

  4. Running girl Says:

    OT, men gällande MU så måste jag nog byt mina resterande burpees mot upphopp. Sen tänkte jag på de nya träningspassen, kan en master swim class räknas som nytt pass?
    Jag har aldrig tagit simlektioner tidigare med en coach och tänkte testa imorgon om jag gillar det och sen börja på det.
    Jag har ju hållit på och simmat ett tag, så själva aktiviten är ju inte ny i sig, men räknas det ändå?

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Klart det kan räknas!
      man får ha lite fantasti, själv anser jag att sånt jag inte gör i vanliga fall och som känns ”nya” för mig, är just det. 🙂

      • Running girl Says:

        Va bra, då behöver jag bara hitta ytterligare en ny grej så är jag klar med den delen sen. Kanske ska ge ett step-pass chansen igen.
        En kompis till mig har precis börjat leda ett pass, så det är ju nytt för alla. 😉

      • ÄtaTränaKämpa Says:

        Haha, jag tror att pass som step up, är väldigt beroende på ledaren för om man ska tycka att det är kul 🙂

  5. annastei Says:

    Jag säger som Running girl – ”åååå kanelbullar”! Det är nog min svaghet bland fikabröden, och nu fick du mig sugen… Kanske måste äta en i helgen bara för att. Om jag planerat det är det ok, eller hur blir det? 😉

  6. Rädda Sverige,nu! » Gänget som BEHÖVER tröst! Says:

    […] ”Fall inte för tröstätandet och de snabba kolhydraterna!” « ÄTA TRÄNA KÄMPA […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: