Utebliven vägning och en halvdan kropp.

Ja, idag är min kropp faktiskt ganska halvdan. Den är inte bara förkyld, trött och tung, den är även mensvärks-plågad och har ett huvud som väger mer än bly. Däremot så är kroppen någonstans rätt glad, den tyckte om Åre. Den tyckte om att testa skidåkningen igen. Den tyckte om kanelbullarna på Åre Bageri och den tyckte om den rena luften och den starka solen.

Så vi ska inte klaga.
Men, för att skona mig själv från oroväckande dåligt resultat så blir det faktiskt ingen vägning idag, hör och häpna, menssvullenhet hade kunnat vara nog illa, men det i kombination med förkylning är ingen hit. (Nåja, kanelbullarna kanske också har sin dle i det hela, men det låtsas vi inte om, ok?) Jag känner mig som en ballong fylld med vätska.

Inte hänger jag dock läpp för det, har ni sett vädret ute?
Jag ska försiktigt bjuda min kropp på lite lunch och sedan kanske det blir en ridtur i solen, eller kanske en lugn promenad i sakta mak. Jag känner på mig att jag kommer övervinna den här förkylningen på ett kick. Och då får jag ju med andra ord snart träna hårt igen. Jag längtar faktiskt!

Sol, det gillar vi!