Om träningsvärk kunde döda..

Jag har en hel del att skriva om, men just nu är det bara en sak som snurrar i mitt huvud.

MINA BEN!
Alltså, jag har stolpat runt idag på stan och fått blickar som sgat mer än ord, jag hars ett ut som om jag har något allvarligt fel i mitt rörelsemönster.

Mina ben är döda. Totalt finito. Jag har sådan träningsvärk att jag nästan gråtit i vissa nedförsbackar.

Jag älskar det.
Älskar.

Det är en sådan bitterljuv känsla på något vis.
En ”jag viker inte för något”- känsla.

Nu ska jag sova, hoppas benen känns mirakulöst fräscha imorgon, tror dock inte på det själv..

PS. Tack för alla fina, underbara kommentarer som jag fått de senaste dagarna, jaghinner inte ritkigt med att svara, men jag gör så gott jag kan. Jag vill bara att ni, allihopa, ska veta att det värmer så oerhört mycket och ni är så himla fina. Världens bästa. Tack för all kärlek ni ger mig!

PS 2. Vissa av er i MU, har lite svårt att komma på belöningar eller bra affirmationer, ni som har bestämt er belöning eller er affirmation och kan tänka er att dela med er, skicka en kommentar så ska jag försöka fixa en lista som man kan inspireras utav!

Etiketter: MU, träningsvärk