Jag älskar älskar ÄLSKAR löpning!

Åh, jag vet inte i vilken ände jag ska börja. För det första, tänk att jag ens funderade på att sluta springa!? Hur dum får man bli?

Idag, när jag hade kommit hem från stallet hade jag redan innan bestämt att jag skulle ut och springa. Inga ursäkter, inget ”Nej jag kanske ska vila idag istället?”Jag tyckte så himla synd om mig, kände mig ensam, uttråkad, osugen på att göra något och less på ännu en kväll hemma utan några planer. Bara den där löpturen.

Efter mycket om och men så drog jag på mig hela outfiten, ganska osugen, tog med hunden ut, lämnade gps-pucken hemma och bestämde mig för att inte springa mina vanliga vägar, alltför att slippa prestationskravs-tankarna och slippa jämföra med hur långt jag kommit med hur långt jag brukar ha hunnit på den och den tiden. Jag gav mig ut i ett närliggande bostadsområde och bara lät fötterna bestämma riktningen. Givetvis visade det sig vara en väldigt backig historia. Jag hittade på riktigt en vägg, backen var så brant att i snömodden så kändes det som att jag halkade mer tillbaka ner än tog mig uppåt. Men upp kom jag.

Pulsen gick givetvis upp på grund av alla backar, men ändå, benen kändes starka, hjärtat pumpade glatt och starkt. Andingen var lugn. Glädjen var påtaglig och närvarande hela tiden. Alla mina negativa känslor bara rann av mig.
Kan man uppleva runners high i ett snöigt villaområde en lördagskväll i ett mörkt februari, så är inget omöjligt.

Jag hade bestämt mig för 30 minuter idag igen och kände hur en lång raksträcka bytte skepnad från transportsträcka till ren njutning.jag ville aldrig att det skulle ta slut. Tempot var helt perfekt, jag var helt perfekt, vädret var perfekt, underlaget var perfekt, temperaturen innanför jackan var perfekt, temperaturen utanför jackan var perfekt, hunden lydde perfekt. Livet var helt perfekt.

Jag sprang fram till en utsatt punkt, 31 minuter klämtade klockan. I kroppen pulseradeendorfiner och ren, skär lycka. Promenaden hem gav mig tid att reflektera över mina känslor. Tid att reflektera över hur ytliga de negativa känslorna egentligen är, de är inte sanningen. Jag har löpningen som medel att spola bort dem. Det ska jag försöka komma ihåg framöver.

Vilken underbar lördag.

Tid: 31
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 407

Promenaden hem:

Tid: 12
Maxpuls: 169, 83%
Snittpuls: 138, 68%
Kaloriförbrukning: 117

Annonser

Etiketter: , , ,

3 svar to “Jag älskar älskar ÄLSKAR löpning!”

  1. Träningsglädje Says:

    nu vill jag också springa. sjukt skumt hur det kan kännas så motigt inför ett löppass när man liksom VEEET hur skönt det känns efteråt!

  2. gorgina Says:

    Hur lägger du upp uppvärmning och nervarvning på dina löprundor? Uppvärmning fungerar bra för mig och stavgången, men oftas glömmer jag nervarvningen och kommer på det precis utanför ytterdörren. Så oftast blir det inget nervarvning och det är nog inget bra eller?

    Kram

  3. ÄtaTränaKämpa Says:

    Träningsglädje> Jag vet! Dte är så sjukt mycket jobbigare att komma iväg, än vad själva lpningen är sedan, varför lär man sig aldrig?

    Gorgina> Jag kan slarva en del med upp/nedvarvningen också, men jag vet att när jag väl gör det så mår min kropp så mycket bättre. Jag brukar värma upp genom att gå raskt och varva ner genom att gå lugnt, få ne rpulsen och bara lunka så att jag hjälper kroppen att hantera slaggprodukterna och mjölksyran i musklerna. Inget märkvärdigt egentligen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: