Rekord på milen!

För det första: Jag är så jävla duktig!

Jag försökte komma på så erhört många ursäkter när jag var på väg till milspåret. Allt ifrån att jag inte kände mig bra i UVIn (vilket iofs var sant) till att mitt ena knä värkte lite (gick över efter fem minuter). Dessutom regnade det och jag hade bara satt på mig ett funktionslinne, jag var övertygad att jag skulle frysa ihjäl (även det gick över efter de första minutrarna, haha!).

Första biten fick jag joba med mina ursäkter. ”Räcker det inte att ta femman?” eller eftersom min urinblåsa gjorde oerhört ont så försökte jag med ”Det kanske var en dum idé att träna idag när jag inte är riktigt bra än”, trots att jag mycket väl visste att jag inte var sjuk, bara kände av lite sviter av UVIn som var på väg bort.

Nåja, många ursäkter flimrade i min skalle, men en sak med mig som jag är stolt över är att jag är väldigt ”headstrong”. Jag tror attd te har at göra med att jag inte tycer om att missyckas för dte automatiskt skulel innebära att jag är misslyckad (inte helt sut jag vet, jag jobbar aktivt på det!). har jag bestämt mig för något så genomför jag med andra ord. Och nu hade jag bestämt mig för den där gudsförgätna milen i det där gudsförgätna terrängspåret och så fick det bli.

Sen rullade det på ganska bra. Det är backar i det där spåret. Ordentligt långa, sega backar. Sist jag sprang där grät jag i flera av dem. I flera!

Efter att ha uthärdat många långa sega uppförsbackar i sex kilometer, så kom något av en vägg mot mig. En lång neverending uppförsbacke efter en lång platt sträcka. Jag hade ingen energi och benen kändes som stockar. Men jag tillät mig helt enkelt att dra ner på farten till att nästan nöta på stället och den långa kilometern med bara backar gick bra! Helt plötsligt komme rman i i andra andningen och då har man mer energi, mer styrka att pressa med. Så ser man plötsligt 7 km märket och då har man bara 3 km kvar.

Det finns inget skönare än att ha klarat sista uppförsbacken innan mål och sedan ha en schysst nerförsbacke och få till en härlig spurt inför målgången. Jag stretchade lite och var så oerhört nöjd och stolt över mig själv efetrsom jag dels sprang den här terrängmilen 1 minut snabbare än Tjejmilen, som är på en flack bana, dels sprang den på drygt en minut snabbare än jag sprang den på förra gången, då jag hade sprungit mycket mer innan samt hade mycket högre snittpuls. Dels så innebär det att det är den snabbaste mil jag någonsin sprungit!
Hurra!

Tid: 76 min
Sträcka: 10 km
Hastighet: 7,89 km/h
Tempo: 07:36 min/km
Maxpuls: 192
Snittpuls: 176
Kaloriförbrukning: 1016

Ett riktigt bra avslut på veckan!

14 svar to “Rekord på milen!”

  1. Sofia Says:

    Du är ju bara bäst! Grattis till PB! Och en sån härlig inspiration till oss andra. Själv tänkte jag påbörja löpningen igen efter några veckors upphåll och nu får jag ju öka distansen vilket jag tycker ska bli riktigt kul. 😀

    • ÄtaTränaKämpa Says:

      Åh taaack! Vad gullig du är!
      Vilken distans ska du öka till? 😀

      • Sofia Says:

        Nja, det är inte så långt jag får öka än. Jag har ju harvat runt kring 1 km i sommar pga av mitt knä, men för några veckor sedan fick jag klartecken från sjukgymnasten att öka på distansen 500 m varannan vecka, så det blir väl 1500-1600 m som jag går upp till nu. Förhoppningsvis kan jag springa kring milen nästa sommar.

      • ÄtaTränaKämpa Says:

        Hur länge får du hålla den distansen innan du får öka igen? Beror det på sjukgymnastens dom?
        Hoppas det går bra!

      • Sofia Says:

        Jag får öka varannan vecka, antagligen under förutsättning att jag springer 2-3 ggr/v. Vilket innebär 6 km på ett halvår, under vintern ska jag dock göra uppehåll när det är snö- och slaskperiod enligt order från sjukgymnasten.

      • ÄtaTränaKämpa Says:

        Okej, har du fått några order om tempo?
        Ska du bara köra lugnt eller får du öka tempot lite?

      • Sofia Says:

        Nja, typ 6 min/km typ. Sedan får jag väl springa snabbare men det är i alla fall utgångspunkten.

  2. lillagrodden Says:

    Oj inte illa =) Starkt jobbat!!

  3. Ullis Says:

    Vad OTROLIGT DUKTIG du är!!! Springa har aldrig varit ”min grej”jag beundrar dig verkligen! *Kram*

  4. Andrea Says:

    Shit vad duktig du är, själv dog jag nästan av en horribel kuperad 5km terräng…
    Heja, heja… =)

  5. Konsten att springa hellre än bra. « ÄTA TRÄNA KÄMPA Says:

    […] Miltider nära 40 minuter, lugna ”jogg-pass” i 5-minuterstempo osv. Där står jag med mina 76 minuter på milen, med mitt tillräckligt jobbiga tempo mellan 7-8 min/km. Jag som inte bara kan sticka ut och […]

  6. Konsten att våga springa hellre än bra. « ÄTA TRÄNA KÄMPA Says:

    […] Miltider nära 40 minuter, lugna ”jogg-pass” i 5-minuterstempo osv. Där står jag med mina 76 minuter på milen, med mitt tillräckligt jobbiga tempo mellan 7-8 min/km. Jag som inte bara kan sticka ut och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: