Åh.
Idag på Bodybalancen såg jag något som gjorde mig varm i hela kroppen.
Min spegelbild.
Där stod jag, mitt emot mig själv. Lång och stark.
Men vet ni vad min spegelbild inte var?
Extremt mycket större än de andra runtomkring mig.
För första gången i hela mitt liv kände jag mig inte så mycket större än alla andra vanliga människor som var på plats.
Min spegelbild utmärkte sig inte längre på det viset.
Något annat som jag också såg var att jag, trots min vikt, så har jag inte en massa fläsk som hänger åt olika håll (ursäkta ordbruket, jag hoppas ni förstår vad jag menar), min spegelbild stod och log mot mig, proportionerlig. Vilken fantastisk känsla att inte känna sig som den stora/tjocka i sällskapet. Visst är jag fortfarande stor, men jag är mer stor och fast, än stor och fet. Min kropp har en form.
Vilken känsla, att stå och le mot sin spegelbild och känna sig som en i gänget.
november 15, 2009 kl 22:27 |
Grattis!!
Sug på den länge.
Vilken kännsla det måste vara
Längtar själv tills jag känner så
november 16, 2009 kl 08:25 |
Härligt!!
november 16, 2009 kl 08:33 |
Åh,vad härligt!Grattis!Måste vara underbart?!*Kram*
november 16, 2009 kl 12:56 |
Heja dig!
/En annars tyst, men trogen, läsare
november 16, 2009 kl 18:43 |
Gu va kul att höra.
Det är nog den bästa känslan att se sig själv och inse att man börjar bli fit.
november 17, 2009 kl 09:03 |
Härligt! You go girl!